Ja ni vet ju redan från början att jag hade lite tveksamma tankar om dessa vassa och skräckinjagande verktyg. Inte blev det bättre av att man ska hantera dom i närheten av både händer och ben...
Men när sedan Lena Hammarlund, vår mycket trevliga, öppna och kunniga lärare, började visa oss hur man skulle göra, började den där berömda nyfikenheten ta över mer och mer. Det såg faktiskt inte så svårt ut (Ni vet ju hur lätt man kan bedra sig när man ser ett proffs jobba som ni vet... )
Först skulle dom i alla fall värmas upp - kammarna alltså, för att glida lättare i ullen.
Därför har vi dom stående i grytorna på plattorna.
Och sen var det ju bara att kamma åt alla håll, byta riktning och kam och kamma igen. Hur länge verkade ju vara en smak sak...(länge enligt gurun Peter Teal)...Sedan kunde man dra ut en lång sträng med kammad ull, eventuellt även delad i bottenull och täckhår.
Hur detta blev på olika typer av ull provad vi nu livligt - allt från skogsfår av Värmlanstyp till rya och mohair. Vi provspann också allt möjligt inklusive "papperskorsgsgarn" - alltså det vi sapnn av det som vi sopade ihop på golvet ...det blev riktigt häftigt!
Ja som ni nog anade blev ju försståss resultatet att jag nog "blir med kammar", Jag kommer att höra av mig Magdalena!
2 kommentarer:
Ja de där kammarna ser ju helt livsfarliga ut men det var rätt kul vill jag minnas sedan i somras. Du får visa det fina blanka garnet också som jag flrmodar att det blev:-)
Visst är det skönt att man kan ändra inställning! Snart har du en hel kampark hemma :)
Kul var det, men jag har tappat bort garnet jag spann på kursen! Det är här hemma någonstans, men det hjälper ju föga är jag rädd...
Skicka en kommentar