Nu är jag alltså tillbaka vid datorn efter en helg i Odensala - hemma hos Stina på hennes vackra gård. Det var en mycket inspirerande miljö med kursvärdinna till och med (tack Lena M!)
Ja ni vet ju
redan från början att jag hade lite tveksamma tankar om dessa vassa och skräckinjagande verktyg. Inte blev det bättre av att man ska hantera dom i närheten av både händer och ben...
Men när sedan Lena Hammarlund, vår mycket trevliga, öppna och kunniga lärare, började visa oss hur man skulle göra, började den där berömda nyfikenheten ta över mer och mer. Det såg faktiskt inte så svårt ut (Ni vet ju hur lätt man kan bedra sig när man ser ett proffs jobba som ni vet... )
Först skulle dom i alla fall värmas upp - kammarna alltså, för att glida lättare i ullen.
Därför har vi dom stående i grytorna på plattorna.
Och sen var det ju
bara att kamma åt alla håll, byta riktning och kam och kamma igen. Hur länge verkade ju vara en smak sak...(
länge enligt gurun Peter Teal)...Sedan kunde man dra ut en lång sträng med kammad ull, eventuellt även delad i bottenull och täckhår.
Hur detta blev på olika typer av ull provad vi nu livligt - allt från skogsfår av Värmlanstyp till rya och mohair. Vi provspann också allt möjligt inklusive "papperskorsgsgarn" - alltså det vi sapnn av det som vi sopade ihop på golvet ...det blev riktigt häftigt!
Ja som ni nog anade blev ju försståss resultatet att jag nog "blir med kammar", Jag kommer att höra av mig
Magdalena!
